När inspirationen tar slut.

Jag är förjävla läskigt när man tappar greppet om sin personliga kreativitet.
Jag blir en smått hatiskt människa, mot mig själv, när jag känner att inspirationen har tagit slut.
OCH det blir ju inte precis bättre av att gå runt som en surmulen grinpäls, får där exploderar sällan
oaktiva kreativitetsbomber.
Men men, just nu håller jag på att förbereda mig, taktiskt i tankarna. Till helgen ska jag klä ut mig,
jag har längtat efter det jätte länge, bli något annat. Spännande.
E.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0