Igår skulle jag hjälpa min mamma att fixa sin egen facebooksida, GALET det kan gå då!
Når vi åkte från Båstad för att bege oss hemåt, sa jag lite skämtsamt till henne "Nu sätter du dig och skriver lite till gamla vänner på Facebook och skriv nått fint till mig för från och med nu svarar jag bara där inte på SMS"..
Vi vinkade av varandra och skrattade!

Tre timmar senare när jag sitter som skönast i min soffa och myser ringer hon och har fått ett fruktansvärt
utbrott på face för att hon inte klarar av att sätta in bilder eller det ena med det andra.

"Sånt här har jag inte tid med!!" etc etc

Skit förbannad och blir sur på mig för att (enlig henne) är det MITT fel att hon nu har facebook! OKEY!
Okey, mycket kan man skylla på sina barn för när det gäller de nymoderniteter 35+arna inte förstår sig på men jag måste tycka att allt är väl ens eget val från första början.

Det ordnade sig till slut med lite verbal förklaring och gap tillbaka.. :) 
Och senare på facebook-chatten sa vi God natt-puss!

Love you mama!



Nu måste jag gå för min lilla tax puttar mig i rumpan med sitt ben,
Lekdax!


E.