Cancer, jag hatar ordet, jag hatar dess innebörd och vad den gör med människor...
För mig har den nästan aldrig existerat, det har funnits långt långt borta och antagligen för att det skrämmer mig något så otroligt mycket! Idag behöver man inte ha behandlat sin kropp fel på något sett för att ändå bli på hoppad av cancer monstret.
Orättvisan härskar, och medan fina människor ligger nerbäddade och räknar sina dagar medan anhöriga gråter sig till söms blir hemska människor frisläppta alldeles för tidigt trots sina äckliga handlingar.

Nu har även den här sjukdomen kravlat sig in i min verklighetsbubbla, familjeradien är inte lång och när cancer monstret komit på besök vill jag inget annat än att skrika och slåss, putta ut den igen!
Jag kände de på mig igår, nått stod inte rätt till...ens familj är som hela ens själ och Nu gör det sååå ont i mig!




E.